Två vägar möts, och vi valde att följas åt.
Livets mening, som bara vi förstod.
Något förändras och inte det som är vi, utan riktningen på våra steg.
Vi fortsätter men på ett annat sätt och i en annan form.
Åt samma håll men ändå olika, som två floder som söker varsitt hav.
Inte alltid bredvid, men alltid med, i det som kallas vi 🤍
Lämna ett svar