I morse skulle jag bara göra en enkel sak, som att åka till jobbet.
Lite småstressad åker jag ut mot stora vägen och ser att det är tomt på bilar. Jag kör ut halvvägs i gatan eftersom jag ska svänga vänster, då gör jag den där obligatoriska dubbelkollen åt höger…och DÄR är en polisbil. Typ 1-2 meter från mig.
Alltså HUR kunde jag inte ha sett honom?! Det är solklart mitt fel, och det kändes som att han bara dök upp från ingenstans. Som tur var bromsade han in, för annars hade det blivit en krock.
Jag gör den där ”förlåt-jag-har-gjort-bort-mig” gesten och kör vidare. I min iver och för att inte slösa mer av polisens tid tänkte jag ”jag gasar på lite”…
Två sekunder senare kör jag 53 km/h på en 40 väg….men kom på mig själv och saktade in och höll sen hastigheten och försökte köra extremt rakt samtidigt som jag kollade efter blåljusen i backspegeln, som aldrig kom….phu!
Efter typ en kilometer vek han av, och mitt hjärta slog nytt rekord.
Blev en biltur till på kvällen (den gick bättre) för att hämta vårt målade porslin. Som sagt försökte jag smeta ut blomman med papper för att sedan måla blått och prickar. Kletet lyste igenom efter bränningen, men jag känner ändå att det inte gör så mycket. Det är ju ändå min första målning…
Man kan ha lite mörkt i rummet och lägga något på fatet, så syns det inte.
Åsa Maria Johannah 
Lämna ett svar